Ångest...

Hur blev livet så här? Jag menar mitt liv alltså! Fyllt med ångest o en längtan någon annanstans. Där jag alltid kunde känna trygghet o kärlek!! Taskig barndom, skitförhållande o en jävla massa misstag o problem som avlöser varrandra. Varför? Jag vet att jag har sjukt svårt att säga nej, jag vet oxå att jag inte vill ha bråk, eller ta på mig för mycket av andras problem....ändå så hamnar jag i det hela tiden. Konstigt, eller inte. Jag vet inte jag är ingen jävla psykolog!! Men hur svårt kan det va, att säga nej..hur svårt borde det va? Jag har en dröm; att bo i ett litet hus på landet, med en hund o bara träd o himel som granne. Igentligen så har jag väl flera drömmar men det är den som tilltalar mig mest just nu...ENSAMHET!!! Mmmm, ett underbart ord....att bara få ro om sig själv, ingen som skäller på mig eller säger att jag är dum i huvudet hela tiden så fort man har en åsikt!!( som inte överrensstämmer med deras)...Ingen som tvingar mig att göra sånt jag inte vill eller orkar...Jag kan äta vad jag vill när jag vill o om jag vill...Gå o lägga mig o sova när jag har lust o bara flumma runt en dag om jag vill det...Visst kan hänsyn o empati för att göra andra människor vara helt underbart men det känns som om jag gett så mycket o fått så lite tillbaka alldeles för länge...Jag är trött o uttråkad, ledsen o besviken. Vill inte ge mer av mig själv! Bar till mig själv.Jag är nämligen duktig på att vara snäll mot mig själv om jag får chansen till det.