onsdag 30 september 2009

& nu till något helt annat!..................


.....Japp!! Något helt annat i min Blogg! Mitt hem....ska göra en bild- serie på renovering i mit hem som är numera i stan!....Berätta lite om hur o varför jag renoverar som jag gör, tanken bakom! o kanske vad jag tänkte på när jag kom fram till det!!...Låter det spännande? Det blir det nog oxå.......................om jag får bestämma.....så knacka på så öppnar jag min dörr på glänt för just dig!!!
Välkommen in!

Bahltazar....Vilken kille!!!..............


...Ja, vad säger man? Var ska man börja! Igentligen är han en mycket enkel katt, eller en mycket speciell!!För det första så behöll vi honom endast för att vi tyckte synd om honom...han var för tafatt helt enkelt...!Ingen ville vara med honom av hans syskon. Han gjorde allt han kunde för att få vara med...men nej! Alla ignorerade honom, alla utom vi!! Han fick en trappa till kattlådan, för att han inte vågade klättra upp i den. Vi lekte med honom när dom andra skrattade åt hans bisarra lek-sätt...! Han stannade!! Och han växte o växte...idag väger han 9 kg....har jätte-tassar, en trubbig nos o är en Big fan av mjölk i massor....fast det är inte helt sant. För han är laktosintolerant...ivarjefall på vanlig mjölk! Han får låglaktos-mjölk...o det funkar bra, o han är lycklig över det! Bahltazar var den som välkomnade våran hund Nisse med att tvångstvätta honom genom att hålla båda sina framtassar runt hans hals o slicka o tvätta hela hans ansikte tills han somnade av utmattning o välbehag...Varav stackars Nisse som aldrig träffat en katt innan inte vågade röra sig över huvudtaget på en halvtimme....Han bara tittade förskräckt på oss och såg undrande ut!?...Vad gör han?( men han såg inte ut som om han led nämnvärt)...Han är en bestämmd kisse, men ändå mycket tillmötesgående. Han accepterar det mesta o är duktig o kommer in varje kväll o sover med kattungarna på en skinnfäll av lamm!!....Mmmmm....vilken kille!!

måndag 28 september 2009

Mumlan (modern)...& busbarnen....


Våran underbara, kära honkatt. Den enda vi haft. Må hon vila i frid! Det är hon som burit Mollgan, Findus, Matrix & Baltazar i magen. Hon blev 11 år. Precis i slutet av sitt liv så blev hon gravid igen. Hon födde två små ungar som bär namnen Pyret & Alfons! Hon var enligt mig urmodern....den ljuvligaste varelse man kan tänka sig. Hade jag varit katt hade jag utan tvekan velat bli född o uppfostrad av henne. Lugn, trygg o otroligt moderlig! Att hon blev gravid en sista gång var fantastiskt!! Den yngsta katt vi har är Findus o han är 6 år. Vi trodde aldrig att det skulle inräffa vid 11 års ålder....men det gjorde det. Det var dock den mest arbetsamma förlossning för henne. Det tog extra lång tid o jag fick hjälpa henne att få ut dom. Hon orkade inte att krysta tillräckligt. Men det gick bra tillslut. Pyret kom först, en liten honkatt. sedan kom Alfons svart som natten....Dom bodde i en stor gamal tvättkorg tillsammans i källaren. Dom åt o åt o åt......Mumlan lämnade dom överhuvudtaget inte alls på 12 veckor...Sedan skulle hon ut o lufta sig lite o försvann! Vi hittade henne senare( 2 dygn ) död!! Fruktansvärt tragiskt....med tanke på hennes personlighet o moderliga instinkter...Hon skulle vara där o se dom växa upp. Som hon gjort med dom andra! Dom kanske inte skulle blivit sååå vilda då!!! ( SUCK!!! ).......busbarnen.....

lördag 26 september 2009

Findus, Pindus.......innekatt....

Lilla goa Findus! Bror med Mollgan i från samma kull. Lite svårflörtad, med en tutch av obeslutsamhet.....han är nog lite blyg! Han måste nämligen gå minst tre varv runt hela huset innan han kan tänka sig att hoppa upp o lägga sig i knät. För varje varv han går, stannar han och tittar upp mot oss. ( lite smått mallig sådär). Sedan fortsätter han sin vandring runt, stannar o tittar, går runt, stannar o tittar...vi ska naturligtvis "tjata o pocka".Hela tiden ska vi be att han ska komma upp, och så där håller det på! Tills han nästan motvilligt hoppar upp, lägger sig till rätta och spinner så det hörs i hela kvarteret!!....Han är väldigt rastlös men samtidigt social..En gång när han var liten somnade han med pannan i en apelsin..han satt på köksbordet, intill fruktskålen.(det finaste man har ska man ju sätta där...) Vi var uppe sent, satt och pratade med några vänner, ena sekunden satt han upprätt och i andra så hade han dunsat sin panna i en apelsin.Han fortsatte att sova så en stund,vaknade och låtsades som ingenting.....Findus är en innekatt! Han får inte gå ut, det skulle han inte klara av..alldeles för snurrig det lilla livet, icke "Streat-smart" ett skit, näe det är bäst han stannar inne, där är han trygg och har det bra, han har faktiskt sina små vänner, två kattungar vid namn Pyret ( Pyri) & Alfons(korpsvart)....Han vårdar dom ömt och pysslar om dom som en riktig storebror ska.!..leker, och sover tillsammans....han är duktig han, Findus, Pindus..innekatt.............

fredag 25 september 2009

Kärleken till livet................

Sitter här en Fredagkväll framför datorn. Allt känns sååå bra. Livet är underbart! Börjar få tid för det där som man inte orkar i vanliga fall. När alla vardagliga problem löst sig, finns det plats för det extra....O det känns så skönt.Barnen mår prima.Inga ekonomiska problem. Hälsan är bra, djuren är friska. Mannen är lycklig. Jobbet är ok......
Ska ägna mig åt trevliga saker framöver. Sån´t som gör mig lycklig! Att glädja andra, att ge av mig själv till livet. För livet har gett mig så mycket. Både glädje o sorg, förtvivlan o kärlek. Många skulle säkert egoistiskt tycka att dom bara förtjänar det o gå vidare....men jag ser det inte så. Jag vill ge av den glädje jag har nu, den positiva energi jag utstrålar. Älska hela världen!!
Då blir både jag o andra människor glada. Kan det bli bättre?........

tisdag 22 september 2009

Mollgan....?....igentligen bara i fantasin!

Han var en lika speciell katt som Alfons "Mollgan" var hemlig....Min dotter Sara valde honom som en "spara" ifrån mamma Mumlans kull. Han var otroligt nyfiken. Han var den som sov med hundarna. Följde med på hund-promenader. Och lekte själv! Han gosade bara med vissa utvalda som Sara o delvis mig. Men han var underbar mot alla på sitt speciella sätt. Han kom alltid hem varje kväll. han ville vara med på sitt sätt. han var en bland dom som flyttade med till villan i stan. Han fann sig snabbt, var duktig i trafiken! Så länge vi inte skulle ut med hundarna, då fick han vara inne. Eftersom han ville följa med överallt där vi gick!
Men tyvärr så råkade han ut för en tragiskt, plågsam död. Han åt en råtta full med råttgift. Så stora koncentrerade doser gift är livsfarligt för en katt(vilket vi inte hade en aning om då). . Det var försent i samma stund han åt.....Det var fruktansvärt att se han plågas...han dog den dagen o jag kommer alltid att vara rädd för att dom andra katterna skall gå samma öde till mötes.....så Mollgan finns numera bara i fantasin......men han kommer aldrig att glömmas bort!!

Brownies eller brevlåda????

Mysigt höstväder idag! Har tänt en massa ljus o sitter här framför datorn med en stor kopp varm Choklad! Livet är allt bra härligt ändå,tycker ni inte det? Funderar på om jag ska baka Brownies....Ja,ja vet att min brevlåda vill bli om-målad! Det ska den bli oxå. men jag måste städa ordentligt i snickeriet först, det går inte att vara där just nu." Varför i allsin dar" samlar man på sig bra-och-ha saker hela tiden?.....hmmm....det kan vara för att dom.... just det... ..."är bra att ha!!".. (fniss)..Kommer nog aldrig att sluta med det ivarje fall, så det är lika bra att acceptera läget.

Matrix - Den bestämda.....

.....O inte så lite heller! Han är verkligen Katt med stort K. En matsked skogskatt, en tesked perser & resten vanlig huskatt....tada!...så har man fått ihop en Matrix. Finns ingen som kan sura som han inte. Ska han ligga i Husses knä, så ska han det! Vill han gå ut NU så vill han det, o det helst igår...Man får klappa hans mage ibland.....men oftast inte. Men han är stark! När vi bodde på landet så blev han skjuten i ögat av hagel!! (det var väl nå´n skjutglad idiot till jägare som inte kunde hålla fingret borta)...nåväl! Vi upptäckte det på kvällen, det var sörjigt o dant...men vi tvättade o tvättade o höll koll. Idag har han bara syn på ena ögat, men han har "ögat" kvar. Ingen veterinär. jag har en filosofi att man inte ska lägga sig i om det inte nödvändigt måste...Katter är i grunden vild-djur o skall så vara anser jag! Det märker man på Matrix.....!

måndag 21 september 2009

En siluett....


...Kunde vara vad som helst, ett UFO eller "Nessie" på torra land! Men det är "bara" en Älg. Då vi bodde på landet så brukade det komma älgar nära inpå husknuten...den här älgen älskade vårat äppelträd. Han kom i skymningen o åt så mycket han orkade.Vi brukade lägga ut mat i trädgården till han o hans kompisar, till Rådjuren oxå. Alla var välkomna.....

fredag 18 september 2009

Elvis - Den vise.....

Alltid lugn o trygg! En riktig klippa...Han blev 11 år. Han var Cobains ( Gandalfs grå ) bästa vän. Var vapenbröder sedan barnsben. Det var dom som satt o tittade ut, o filosoferade! Dom som gick små promenader ute på fälten. Han var en fadersgestalt för alla katterna när dom var små...hans tålamod var gigantiskt. Såg aldrig han sur eller uppretad, kort o gott en cool kille!
Tiggde aldrig som dom flesta katter gör. Han satt tyst o väluppfostrad o bara väntade, dom andra katterna jobbade sig trötta. Åkte ut omvartannat...men Elvis han bara satt under sin kork-ek o bara luktade på bl..näe, det var en annan historia det...men det kunde lika gärna varit han....(fniss)...näe han satt snällt kvar till sist, o det gav naturligvis resultat. Han fick det han kom för o gick sedan snällt iväg igen! han blev tyvärr "kattnappad" två veckor efter att vi flyttat in i vårat nya hus i staden. Var borta i tre månader o hittades fyra meter från våran trädgård, överkörd!...han var inte snabb nog, var inte vägtränad. han ville bara hem...så efter många sorgsna tårar o ilskna argument så känner jag att han nog har det bra på de stora fälten med sin "Gandalf" o Nisse(min ögonsten). O kanske, kanske så lär han andra små katter hur man ska tigga vackert o bli ett med sig själv.Som den han var......Den vise......

torsdag 17 september 2009

....Också var det det här med Brevlådan då!....

Före renovering...o funderingarna runt....

...Målare, målare måla mig randig......

Vill göra om min brevlåda! Men har inte en aning om hur den ska se ut när jag är nöjd......Vårat hus är svart, så kanske lådan ska vara färgglad?...eller lika samma, eller svart-vit prickig! eller med fjärilar. eller rostig som en gamal plåtburk?...Foten eller stativet är ju rostigt!....hmmm, jag undrar o funderar.....måste nog ta ett kort på den så jag inte frångår mina principer, ok så blir det ju roligare o se "före o efterbilden" oxå....

onsdag 16 september 2009

Det var hundarna det....

Jaha!, det var hundarna det. Dom som varit o dom som är. Så mycket kärlek som man får. Finns inget större, än kärlek från sina djur. Inga krav, bara tillit o värme. Tänkte göra lite profiler på våra andra fyrbenta vänner oxå! "Faraonernas bästa vänner", eller som en del säger "jävulens skugga"...kalla dom vad ni vill! Dom är fria, starka & vackra.......

Gandalf vit blev Gandalf grå.......


......Som om han säger "Hej då, jag går nu..." Våran gamla kloka hund, vars liv var en saga. första gången jag såg honom var samma gång min man sa " Jag älskar dig"...till mig för första gången. Han var klok o eftertänksam. Lugn o erfaren. Som om det bodde en gamal man i honom från början. Han strosade alltid omkring själv, lekte själv...
behövde liksom ingenting. Alltid klok o omtänksam på ett enkelt sätt. Ja som i en saga! Undrade alltid vad han tänkte på. Han var en sådan som bara satt. Han sa aldrig någonting, han krävde ingenting. Han bara var. Hans nos blev med tiden grå. Hans höfter blev stela. Men han sa ingenting....o nu är han borta. Men han finns alltid där...våran kloka Gandalf grå...ett minne i vinden, en siluett i gatlampans sken......Om jag blundar o tänker på honom så kommer han, när jag öppnar mina ögon igen är han borta...tills en dag han inte gör det mer. Men i hjärtat finns han alltid, alltid kvar. Vår egen trygga punkt i kärleken. För han var vårat kärleks-barn...En symbol för vårat liv tillsammans. Nu får vi klara det själva tills den dagen vi syns igen. Då han möter oss på kullen, o tar oss med hem....

tisdag 15 september 2009

En liten tår kommer alltid att falla...



...Detta lilla collagé börjar där det slutar....då allt hopp var ute. Då datum var bestämt o resan bara gick åt ett håll...då det enda man hoppades på var ett mirakel. Då jag bad till Gud fast jag inte var troende! Resan dit var tyst. Väl framme satt vi tysta tillsammans, jag sa farväl...en liten bit av mig försvann den dagen....Men det var vackert på något sätt. Min stora kärlek hade varit sjuk länge. han var trött, så trött. Hans sista andetag var en lättnads suck! Resan hem var ännu tystare......

Det fanns inga ord i världen som kunde hjälpa då, inga ord alls. Men minnena finns kvar. Alla underbara minnen, stunder av lycka o skratt. Och en otrolig kärlek! fanns ingen större. Han var andligt klok. Alltid glad o skojfrisk...en riktig spjuver...( skratt).

Jag glömmer aldrig första gången jag såg honom. Vi skulle hälsa på honom där han då bodde. Dom hade inte tid för honom så han skulle prioriteras bort...tidsbrist!? Så fort jag kom in i hallen satte jag mig på huk o sa hej! Han tittade lite klurigt på mig o kom fram o la sin panna mot mitt bröst. Vi satt där tillsammans en stund, o liksom bestämde oss...

han kom senare o hälsade på o det fungerade bra. Så det blev bestämt, han skulle tillhöra våran familj.....han sov alltid under mitt täcke, han älskade att springa ute på de stora fält som omgav oss. Han studsade alltid upp bakom en. Eller smög tyst på tå o skällde till så man tappade allt..sedan fnissade han inombords! När han skulle äta så kastade han upp pluttarna i luften o tog dom i munnen i från olika vinklar...bara för att han kunde. Men hans finaste egenskap var nog att han "kände" när någon mådde dåligt! Han satte sig intill o gick inte. Funkade inte det så hämtade han en leksak o gav inte upp förrän man var glad igen...
Han skänkte mig så mycket kärlek o närhet som jag inte trodde fanns....saknaden är stor, men minnena är större, men en liten tår kommer alltid att falla.....................

Vad är konst?

Konst! vem avgör det. Den som gör den, eller betraktaren?...

....& liten ängel....

....Söt som socker! mild som honung, fast med änglabus i själen. Det är min lilla "Tyson" det. Eller Tuss som jag kallar honom. Men man måste vara smart för att ta ett troll som Whiskey, o det är han. Bästisar i vått & torrt!! han kan läsa av, känna av o hjälpa till.......en liten ängel alltså.....

Kontrasterna ger krydda....

Om det tysta är det vackra så är det här raka motsatsen...Aldrig tyst, hoppar & studsar mest hela tiden. Otroligt lycklig o levande....Något att ta fasta på och njuta av! Han är livet personifierad......-Låt mig presentera för er......"Whiskey" en hund att bli bakfull av...Han kan ge huvudvärk, tro mig! Men ack så charmig. Min dotter sa till mig en gång när Whiskey var liten o hade ätit upp en fin sko...-" Ja, ja! men han är ju söt när han gör det". -"Och det är väl tur det.... En annan gång när jag kom hem från jobbet. Hungrig, stressad o kissnödig!! Vad möts man av då om inte en liten otroligt lycklig hund som har totalt demolerat hela heltäckningsmattan i hallen!
Det roligaste var att byrån stod kvar på exakt samma ställe. Det kan jag fundera på ibland...(hihi)...

måndag 14 september 2009

Det tysta är det vackra.....

Två underbara "killar" sitter o funderar över livet...Hmmm, vad är det där ute som lockar. Ingen av dom kan prata...
Men ord är överflödiga! Många gånger i våran värld oxå, vi pratar ofta mer än vi behöver. Kanske njuta mer av tillfället inte hade skadat. Bara att le mot världen, stanna till. Inhallera den kalla höstluften som sakta är påväg...det kommer en dag imorgon med...Livet är allt för kort! Grabbarna på bilden finns tyvärr inte mer! Två allför saknade...men bilden säger till mitt hjärta att dom sitter där dom sitter i tid o evighet o kikar på världen utanför fönstret, dom säger ingenting. Det behövs inte....Det tysta är det vackra!

söndag 13 september 2009

...Lite i sänder!!

....Tänkte lägga upp bilder på "mitt eget skapande" lite då o då...blandat med bilder på mina djur, o annat som jag upplever o känner för. Tycker att bilder tillsammans med text skapar en bättre helhet. Det blir liksom lite mer privat än att bara skriva en lång text om olika händelser..( tihi, det här är ju jättekul...) Men ha lite tålamod...jag är en "oskulds-bloggare".....( finns nog inget som heter så), men...ja ja..! Det finns nog ingen som kommer att läsa mig ändå!! Skit samma jag gör det för min egen skull...men ni som vill....håll till godo!!

Mitt vackra skåp...


....En dag förra hösten kände min kropp att alla blommor skulle sparas inför vintern...så jag började lite försiktigt att skapa ett eldorado av en färgstark " rabatt" som skulle hålla mig glad under den mörka årstiden....Det resulterade i ett skåp som numera står i matsalen o pulserar av sommar...visst är det vackert!!

Då var det dags....

Jaha, då sitter man här med en egen blogg...vad skall den innehålla? Vad vill jag skriva? Hade tänkt att den skall handla om mina tankar & funderingar till att börja med. Tips o ideér, mysiga bilder, lite skratt om roliga händelser som vi alla har lite till mans....visa vad jag gör, o vad jag gillar.....! Vi får väl se vad som händer....