......Som om han säger "Hej då, jag går nu..." Våran gamla kloka hund, vars liv var en saga. första gången jag såg honom var samma gång min man sa " Jag älskar dig"...till mig för första gången. Han var klok o eftertänksam. Lugn o erfaren. Som om det bodde en gamal man i honom från början. Han strosade alltid omkring själv, lekte själv...
behövde liksom ingenting. Alltid klok o omtänksam på ett enkelt sätt. Ja som i en saga! Undrade alltid vad han tänkte på. Han var en sådan som bara satt. Han sa aldrig någonting, han krävde ingenting. Han bara var. Hans nos blev med tiden grå. Hans höfter blev stela. Men han sa ingenting....o nu är han borta. Men han finns alltid där...våran kloka Gandalf grå...ett minne i vinden, en siluett i gatlampans sken......Om jag blundar o tänker på honom så kommer han, när jag öppnar mina ögon igen är han borta...tills en dag han inte gör det mer. Men i hjärtat finns han alltid, alltid kvar. Vår egen trygga punkt i kärleken. För han var vårat kärleks-barn...En symbol för vårat liv tillsammans. Nu får vi klara det själva tills den dagen vi syns igen. Då han möter oss på kullen, o tar oss med hem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar